| |
|
|
Begreppet
Akademisk Ridkonst
Benämningen akademisk ridkonst har myntats av Bent Branderup
som numera bor och verkar utanför Helsingör i Danmark.
Han har intresserat sig för att ta reda på hur man red
och utbildade hästarna förr i tiden. Han reste därför
under många år runt i Europa och tränade för
de främsta beridarna. Under två år var han elev
på den spanska ridskolan i Jerez i Spanien. På denna
ridskola har man behållit den flera hundra år gamla
ridtraditionen och man utbildar hästarna ända till den
"högre skolan" - de så kallade skolsprången.
Dessa rörelser har sitt ursprung från riddartiden, då
man stred man mot man till häst på slagfälten. För
att hästen skulle klara dessa rörelser fysiskt och mentalt
måste den tränas med stor noggrannhet från grunden.
Dessutom måste den följa ryttarens tyngdpunkt,
d v s när ryttaren vände sig mot fienden måste hästen
följa med och balansera upp ekipaget, annars skulle ryttaren
snart trilla av och sedan vara en död man...
I anslutning till universiteten i Europa bildades ridakademier,
den första öppnades i Neapel 1532. Där lärde
sig adelns söner ridkonsten. 1729 utgav François Robichon
de la Guérinière boken Ridkonsten. Detta verk har
därefter inspirerat stora mästare fram till modern tid.
Man brukar säga att Guérinière är den moderna
ridkonstens fader. När kavallerierna växte fram på
1800-talet, förlorade ridkonsten i betydelse. Det var omöjligt
att hinna utbilda den mängd av ryttare och hästar som
behövdes. Skolsprången förlorade i betydelse eftersom
man inte längre stred i närkamper till häst. De flesta
ridakademierna försvann. En sista rest av akademierna finns
kvar i spanska ridskolan i Wien och Jerez, samt i portugisiska ridskolan
i Lissabon och franska ridskolan i Samur.
Eftersom Bent Branderup har hämtat sina metoder och inspiration
från tiden då ridakademierna fanns, kallar han metoden
akademisk ridkonst.
Intressant är att medan den franska revolutionen satte stopp
för ridkonsten i Frankrike bevarades den i Sverige. Det franska
folket dödade och förstörde adelns hästar respektive
utrustning. I Sverige envisades officerarna att fortsätta utbilda
sina hästar med de gamla metoderna och ”riddarkonsten” levde
kvar ända in på 1900-talet. Bent Branderup menar att
detta kan ha varit orsaken till att Sverige vann ryttarolympiaden
1912...Det finns en stor kulturskatt i form av gammal hästutrustning
och gammal litteratur bevarad på de svenska slotten och herresätena.
Åk gärna till Skoklosters slott eller till Livrustkammaren
på Stockholms slott och titta på detta!
Filosofi och metod
Bent Branderup har funnit att den metod som riddarna utbildade sina
hästar på är mycket användbar än idag
och dessutom mycket skonsam mot hästen.
Ridningen betraktas som konst – inte som sport. Dessutom är
ridkonsten en levnadskonst genom att vi strävar efter livskvalité
för både häst och ryttare.
Vi använder systematiska gymnastiska övningar för
att främja hästens fysiska och mentala välbefinnande.
Vi använder dressyren för hästens skull - inte hästen
för dressyrens skull.
Vi ser på dressyren som en konst vilken erbjuder hästen
och ryttaren en uppgift i livet. Målet är att de skall
kunna utföra uppgiften med värdighet ända upp till
en hög ålder.
Övningarna sker i en viss ordning och syftet med varje övning
är att långsamt bygga upp hästens balans, styrka
och smidighet så att den gradvis kan samla sig = bära
mer vikt på sina bakben.
Vi är mycket noga med att man alltid vet varför man gör
olika övningar; övningarna har ett tydligt syfte. Vi är
tänkande ryttare...
Vi strävar hela tiden efter att hästen skall vara avslappnad
och harmonisk och söka sig framåt-nedåt oavsett
samlingsgrad.
Vi använder så få och lätta hjälper som
möjligt. Om du börjar ”viska” till din häst skall
du snart se att han lyssnar uppmärksamt...
Den akademiska ridkonsten är även en utbildning för
ryttaren. För att kunna vara en bra pedagog för sin häst
måste man arbeta med sig själv, både fysiskt och
mentalt. Hästen själv är vår bästa läromästare,
men för att kunna lära av hästen måste man
själv skola sig i att uppmärksamma vad hästen säger.
Detta kräver egenskaper som tålmodighet, lyhördhet
och ödmjukhet inför hästens väsen.
Kan vem som helst lära sig detta?
Svaret på den frågan är absolut ja. Den akademiska
ridningen erbjuder en fantastiskt bra grundutbildning för häst
och ryttare, oavsett ridkunskaper eller hästras. Man skulle
kunna säga att detta är grundskola och gymnasium. Efter
att ekipaget gått ut gymnasiet skall de kunna alla skolorna
i alla gångarter, galoppombyten i språnget, halv galoppiruett
och början till piaff. Då har man en bra brukshäst.
Därefter kan man söka vidare till ”universitetet” där
man kan välja olika inriktningar. Man kan välja att utbilda
en hopphäst, en tävlingsdressyrhäst, en distanshäst
etc. Vissa väljer att gå vidare till ”konstskolan” och
fortsätta med den akademiska ridkonsten upp till skolorna ovan
mark.
Tränare
Om du är intresserad av att pröva på akademisk ridkonst
är du välkommen att ringa till mig, Amie Dahlqvist på
070-322 01 97. Om ni är fyra ryttare kan jag åka ut till
er, förutsatt att det inte är längre än 10 mil
från Laxå. Om du är själv är du välkommen
att komma till Laxå ridklubb i Ågrena och träna
för mig här. Eller passa på att komma till Hanna
Engströms kurs i Laxå, mars 2006. Se länk träning.
Jag rider regelbundet för Bent Branderup och har avlagt det
så kallade riddarprovet. Jag och min häst, Optimist,
befinner oss nu på ”universitetsnivå” och har valt att
gå vidare till ”konstskolan”. Förutom att vi ständigt
arbetar med grunderna, arbetar vi för närvarande med piaffen,
byten i serier och hela galoppiruetter. ”Arbetar” är förresten
inte rätt ord. Jag har ridningen som hobby och numera även
som levnadskonst. Min inställning är att jag och hästen
leker och har roligt tillsammans varje dag. Sedan jag började
tänka så har vårt självförtroende och
vår glädje bara växt. Optimist har blivit en stolt
och ståtlig häst! Jag började rida akademiskt hösten
2000 efter att ha varit på Bent Branderups kurs i Johannesberg
utanför Norrtälje. Jag hade precis köpt Optimist,
ett 19-årigt halvblod. Han hade pålagringar i alla kotor
och hade haft ont i ryggen. Han hade pensionerats från hopp-
och dressyrtävlingar och skulle nu bli promenadhäst. Jag
hade hört att akademisk ridkonst skulle vara bra för konvalescenter
och efter att ha sett och fascinerats av Bent Branderups metod,
beslöt jag mig för att pröva. Jag har sedan dess
ridit enbart akademiskt eftersom jag ville sätta metoden på
prov. Redan efter några veckor märkte jag förändringen
i Optimists kropp. Sedan har det bara gått framåt, ibland
långsamt och ibland med stormsteg. Tillsammans med massage
har denna metod visat sig utmärkt för Optimist och han
har bara blivit mer musklad och smidig med tiden. Vid 24 års
ålder är han finare än någonsin. Jag har även
sett stora positiva skillnader på mina elevers hästar.
Är du intresserad av att läsa mer om
Akademisk Ridkonst?
Besök gärna min hemsidawww.amiedahlqvist.se
eller följande länkar:
till Bent Branderups hemsida
till Carina Erikssons hemsida
till Hanna Engströms hemsida |
|
|